fuir

verbo

Decomposição silábica

fuir

du latin populaire fūgīre, en latin classique fŭgĕre, formé sur le parfait fūgī.

Definições

Conjugação

→ Conjugação de "fuir"

Traduções

  • alemãoalemão:fliehen
  • inglêsinglês:leak
  • espanholespanhol:huir
  • gregogrego:ξεφεύγω
  • italianoitaliano:sgocciolare
  • holandêsholandês:lekken
  • polonêspolonês:unikać
  • portuguêsportuguês:fugir
  • suecosueco:läcka

Ver também

fuguer (v.) refuite (sc.) fugue (sc.) fuite (sc.) enfuir (v.) fugueur (adj.) fugueur (sc.) fuîmes (v.) fuisses (v.) fuissions (v.) fuissiez (v.) fuissent (v.) fugitif (adj.) fuyant (adj.) fuyant (v.) fuyard (adj.) refuir (v.) fui (v.) fuient (v.) fuies (sc.)