abroger

verbo

Descomposición silábica

abroger

proviene del latín abrogare (« anular »).

Definiciones

Conjugación

→ Conjugación de "abroger"

Antónimo

Traducciones

  • alemánalemán:kassieren
  • inglésinglés:void
  • danésdanés:sende afbud
  • españolespañol:contramandar
  • italianoitaliano:abrogare
  • holandésholandés:terugnemen
  • polacopolaco:anulować
  • portuguésportugués:revogar
  • rusoruso:отменить
  • suecosueco:upphäva
  • turcoturco:iptal etmek

Ver también

abrogeant (v.) abrogé (v.) abrogés (v.) abrogez (v.) abrogeais (v.) abrogeait (v.) abrogions (v.) abrogiez (v.) abrogeaient (v.) abrogeai (v.) abrogeas (v.) abrogea (v.) abrogeâmes (v.) abrogeâtes (v.) abrogèrent (v.) abrogerai (v.) abrogeras (v.) abrogera (v.) abrogerons (v.) abrogerez (v.)