Mander
verbosubstantivo próprio
Definição
- localités
Conjugação
→ Conjugação de "Mander"Ver também
mandé (adj.) mandé (sc.) mande (v.) mandes (v.) mandées (v.) mandons (v.) mandent (v.) mandais (v.) mandions (v.) mandiez (v.) mandâmes (v.) manderas (v.) manderons (v.) manderez (v.) manderont (v.) mandasse (v.) mandasses (v.) mandât (v.) mandassions (v.) mandassiez (v.)