épine
sustantivo comúnverbo
Descomposición silábica
épinedel latín spina, a través del antiguo francés espine.
Definiciones
- botanique
- médecine
Plural
épines
Anagrama
peiné
Traducciones
alemán:Stachel
inglés:prickle
árabe:شوكة
coreano:가시
danés:torn
español:espina
finlandés:piikki
griego:αγκίδα
italiano:spina
japonés:刺
holandés:doorn
polaco:cierń
portugués:pico
ruso:колючка
sueco:törne
tailandés:หนาม
turco:dikenli çalı
ucraniano:колючка
Ver también
épiner (v.) épine (v.) épines (v.) acanthite (sc.) acantite (sc.) akanthite (sc.) épinette (sc.) épineux (adj.) épinier (sc.) épinière (adj.) épinaie (sc.) épinage (sc.)