vanter

verb

Syllable Decomposition

vanter

from Latin vanitare, deverbal of vanitas ('vanity'). The transitive form appears only in 1580.

Definitions

Conjugation

→ Conjugation of "vanter"

Synonym

Translations

  • germangerman:prahlen
  • englishenglish:boast
  • spanishspanish:alardear
  • greekgreek:επαινώ
  • italianitalian:ventarsi
  • portugueseportuguese:vangloriar

See also

vantas (v.) vantâmes (v.) vantâtes (v.) vantèrent (v.) vanterons (v.) vanterez (v.) vantasse (v.) vantasses (v.) vantassions (v.) vantassiez (v.) vantassent (v.) vanterions (v.) vanteriez (v.) vanteraient (v.) vantard (adj.) vantard (cn.) vantardise (cn.) vanterie (cn.) vanteur (cn.) vantons (v.)