vanter

verbe

Décomposition syllabique

vanter

du latin vanitare , déverbal de vanitas (« vanité »). la forme transitive n'apparaît qu'en 1580.

Définitions

Conjugaison

→ Conjugaison de « vanter »

Synonyme

Traductions

  • allemandallemand:prahlen
  • anglaisanglais:boast
  • espagnolespagnol:alardear
  • grecgrec:επαινώ
  • italienitalien:ventarsi
  • portugaisportugais:vangloriar

Voir aussi

vantas (v.) vantâmes (v.) vantâtes (v.) vantèrent (v.) vanterons (v.) vanterez (v.) vantasse (v.) vantasses (v.) vantassions (v.) vantassiez (v.) vantassent (v.) vanterions (v.) vanteriez (v.) vanteraient (v.) vantard (adj.) vantard (nc.) vantardise (nc.) vanterie (nc.) vanteur (nc.) vantons (v.)