octroyer

verbo

Descomposición silábica

octroyer

del latín popular auctorizare, derivado del latín clásico auctorare («garantizar, alquilar»).

Definición

Conjugación

→ Conjugación de "octroyer"

Traducciones

  • alemánalemán:bewilligen
  • inglésinglés:grant
  • españolespañol:otorgar
  • rusoruso:жаловать

Ver también

octroiement (sc.) octroies (v.) octroyez (v.) octroyais (v.) octroyions (v.) octroyiez (v.) octroyai (v.) octroyâmes (v.) octroyâtes (v.) octroyèrent (v.) octroierai (v.) octroieras (v.) octroierons (v.) octroierez (v.) octroieront (v.) octroyasse (v.) octroyasses (v.) octroyassions (v.) octroyassiez (v.) octroyassent (v.)