fuir

verbo

Descomposición silábica

fuir

del latín popular fūgīre, en latín clásico fŭgĕre, formado sobre el perfecto fūgī.

Definiciones

Conjugación

→ Conjugación de "fuir"

Traducciones

  • alemánalemán:fliehen
  • inglésinglés:leak
  • españolespañol:huir
  • griegogriego:ξεφεύγω
  • italianoitaliano:sgocciolare
  • holandésholandés:lekken
  • polacopolaco:unikać
  • portuguésportugués:fugir
  • suecosueco:läcka

Ver también

fuguer (v.) refuite (sc.) fugue (sc.) fuite (sc.) enfuir (v.) fugueur (adj.) fugueur (sc.) fuîmes (v.) fuisses (v.) fuissions (v.) fuissiez (v.) fuissent (v.) fugitif (adj.) fuyant (adj.) fuyant (v.) fuyard (adj.) refuir (v.) fui (v.) fuient (v.) fuies (sc.)